Om musiken

Rebetikon är en sorts stadsfolkmusik som växt fram i storstäderna från början av 1900 -talet och fram till våra dagar. Den har sitt ursprung i mindre Asien, där det fram till 1922 fanns Grekiska bosättningar.
På hösten 1922 skedde ett krig i mindre Asien. Den Grekiska (och Armenska) befolkningen som bodde utefter kustremsan som vetter mot Medelhavet dödades och fördrevs av den turkiska armén. Nära på en miljon människor flydde, bland annat till det grekiska fastlandet och till grekiska öar. I Aten, och andra storstäder utefter kusten, bildades det kåkstäder och förorter med flyktingar. De hade med sig sin musikaliska tradition och där började rebetikon att ta sin form.

Musikgenren Rebetiko har sina rötter i bysantinsk men också i österländsk musik. Dess tidiga ursprung vet vi inte mycket om då det inte finns något dokumenterat eller nedtecknat innan tiden då inspelningar började bli möjliga. Den har genomgått ett antal metamorfoser genom 1900 och 2000 -talets gång. Den har varit med det grekiska folket under bättre tider och svårare tider (två världskrig, inbördeskrig, junta, ekonomisk kris). Musikstilen har med åren fått influenser av västeuropeisk och balkan musik, romksl musik, grekisk landsbygdsmusik, grekiska ömusik, och orientalisk musik. Musikstilen och instrumenten har med åren utvecklats och moderniserats och olika musikaliska förgreningar har skapats. Många grekiska musiker och artister, både gamla och nya, återvänder någon gång till de gamla låtarna och de traditionella arrangemangen. Det växer ständigt fram nya generationer av musiker och musikanter som letar fram gamla låtar ur den näst intill outsinliga musikskatt och gör dem till sina.

Förutom sång är de vanligaste instrument som kännetecknar musikstilen bouzouki, dragspel, gitarr, baglamas (baglamadaki) men det är också vanligt med tzouras, oud, fiol, santouri, klarinett och diverse slagverk (fingercymbaler, tamburin, träskedar, touberleki - en slags handtrumma mfl). Lyssnar man till gamla inspelningar (från 30- och 40- talet) gällde nog devisen ”man tager vad man haver och det låter som det låter”. Det viktiga var lidelsen och hängivenheten. Ofta handlar låtarna om olika människors livsöden, kärlek, lidande, fängelsevistelser, svartsjuka, missbruk, pengar (eller avsaknaden av), sorg, längtan, sjukdom, döden, otrogna kvinnor, lösaktiga män men också om kärleken till livet, musiken och instrumenten, framför allt till bouzouki och baglama. De handlar om livet rätt och slätt! Därför har Rebetikan ibland kallats för ”den grekiska bluesen”. De flesta rebetikolåtar har en musik- och textförfattare, till skillnad från annan traditionell grekisk folkmusik.

Texten ovan har Nana Johansson knåpat ihop utifrån diverse källor, alltifrån muntlig tradition till Wikipedia.